fbpx

Resedagbok – Las Vegas januari 2022

Resedagbok Las Vegas

Stockholm till Las Vegas

Så blev den äntligen av, min första resa till Las Vegas efter att covid bestämde sig för att lamslå världen. En vecka under januari i världens roligaste stad. Här kommer första delen av mitt äventyr i södra Nevada, även om vi börjar med Europa, Los Angeles och Chicago.

STÄNGD GRÄNS OCH OMIKRON

När resan bokades var inte USA ännu öppet för utländska turister, men det fanns flera indikationer på att det var på gång. Det visade sig stämma då USA öppnade upp sina gränser under november.

Nästa stora tröskel var att man var tvungen att visa upp ett negativt test som skulle ha tagits senast dagen innan utresan till USA. Den nya varianten omikron ställde till med huvudbry eftersom den hade en spridningstakt som slog alla tidigare nivåer. Jag försökte isolera mig under jul och nyår för att säkerställa att inte bli smittad. När jag fick det negativa testresultatet visste glädjen och lättnaden inga gränser!

Eftersom vi skulle resa via Schweiz behövde vi fylla i ett digitalt ”entry form”, även om vi bara skulle göra en transit och inte ta oss in i landet.

UTRESA VIA ZÜRICH

Den stora dagen! Jag och min vän möttes upp på Arlanda. Trots förvarningar från Swiss Air att det kunde vara köer var det riktigt lugnt på Arlanda. Vi checkade in och jag fick känslan att man mest sneglade på mitt vaccinationsbevis och mitt negativa testresultat, men skönt att ha alla papper i ordning.

Efter incheckning och säkerhetskontroll gick vi till Centurion Lounge by Pontus och åt frukost. Magisk äggröra!

Centurion-by-Pontus-At-Arlanda
Äggröra à la Pontus Frithiof

Första flygsträckan tog oss från Arlanda till Zürich. Väl på plats så checkade vi in på en av Swiss lounger på flygplatsen.

Swiss Senator Lounge Zurich_93
Förfriskningar på lounge i Zürich

Den andra flygningen gick mellan Zürich och O’Hare i Chicago, ännu en gång med Swiss. Personalen på detta flyg blev en ögonöppnare. De schweizare jag har haft med att göra tidigare har inte lämnat några speciella intryck på mig. På flyget däremot, schweizare i världsklass!

Swiss Zurich till Chicago_93
Swiss såg till att vi hade det bra till Chicago

I CHICAGO VET STRESSEN INGA GRÄNSER

I Chicago hade vi 2,5 h till vårt flyg som skulle ta oss till Los Angeles, vilket inte borde ha varit något större problem. Den sedvanliga kön i immigration sinkade oss, men det gjorde den recheck av väskorna som vi behövde göra. Det tog evigheter för väskorna att komma av vårt första plan.

När min väska väl kom slängde jag in den hos incheckningen för att sedan ta mig till vår gate. Givetvis låg den i en annan terminal, en tågresa bort. Med svett i pannan hann jag precis in i rätt tåg. Och lika givetvis åkte jag på en ny kö till security. Ringde min vän för att kolla status med sin väska. Han hade precis fått den, yes! Nu skulle han ta samma väg som jag, och åka på samma security. Vårt flyg lyfter om 20 minuter och dess boarding pågår. Stress deluxe. Planen tror jag var att ta mig till gaten och säga att vi måste vänta på min vän, men vet faktiskt inte vad jag skulle göra egentligen.

Kommer igenom security och lubbar till gaten. Ser på avstånd att det är en kö för boardingen fortfarande. ”Skönt, de är inte klara!”, hinner jag tänka. I samma stund som jag kommer fram så hörs det i gatens högtalare ”vi har tekniska problem och måste pausa boardingen”. 200 amerikanska passagerare suckar ljudligt. En svensk, som väntar på sin svenska vän, pustar ut. Planet tas ur bruk och vi får ett nytt plan som går 1,5 h senare. Helt ok, även om vi förstås kommer fram senare till Los Angeles. Vi ska dessutom inte sova i L.A. utan köra upp till Primm på Nevada-sidan av gränsen till Kalifornien.

O Hare United Chicago
Uniteds terminal i Chicago gav inga fina minnen

VÄSKLÖS I LOS ANGELES

Flyget till Los Angeles var ganska tufft. Trångt, fullsatt och allmänt småstökig känsla. Tröttheten började göra sig påmind. Det är en duktigt lång flygning också. Man passerar två tidzoner och flygtiden är på cirka 4,5 h. Väl framme är förstås en väska på drift, och efter att ha skapat ett ärende på det hos flygbolaget ställde vi siktet på biluthyrningen.

En av de första saker man stöter på i USA som skiljer sig åt Sverige är shuttlebussen mellan flygplatsen och den biluthyrning man ska till. Man går ut ur terminalen, ställer sig på en slags busshållplats och bevittnar kalabaliken. Privata bilar som ska hämta upp sin nära och kära trängs med bussar, polisbilar och taxibilar. Det tutas, skriks och svärs åt alla håll. Samtidigt står man och försöker se om nästa shuttle är den som tar en till rätt plats. ”Nu kommer det en… nej, det var till Hertz”. ”Nu då… nej, det är Avis”. ”Ser inte, ser du? Vad står det? Står det Fox eller? Ja, det gör det väl? Nej, den är till Alamo”. Av någon anledning känns det som att den shuttle man ska ta är den som kommer sist i ordningen.

IN-N-OUT – KALIFORNIENS STOLTHET

När vi plockat ut hyrbilen började vi köra mot Nevada i nordost. Vi tog ett stopp i Hesperia cirka 2 h från Los Angeles. Faktum är att vi redan nu befann oss i Mojaveöknen, det vill säga den öken även Las Vegas ligger i. Det behövde ätas, och redan på den första resdagen fick jag till ett stopp på In-N-Out. Hamburgerkedjan grundades i Los Angeles på 40-talet och anses av många vara en av de bästa kedjorna med burgare. Det är även min personliga favorit, och jag är så glad att de finns även i Las Vegas.

In N Out double double
En Double-Double på In-N-Out kan vara bland det godaste man kan äta!

PRIMM, UNDERBARA PRIMM

Någon timma senare gör vi den sista svängen på motorvägen Interstate 15 innan det är en 15 kilometer lång raksträcka fram till Primm i Nevada. Eftersom man kör ned från bergen så ser man Primm hela tiden i horisonten. De tre stora casinon som ligger här lyser upp samhället på ett ganska magiskt sätt. En halvtimma senare är vi framme och incheckade på Primm Valley Resorts & Casino. Äntligen sovdags!

Primm Valley Resort Casino
Äntligen framme bland neon och palmer

Missa inte att följa oss på Twitter och Facebook.